Syns det inte så finns det inte
jag ringde akuten en nära vän behövde hjälp , hon kunde varken sitta ligga eller stå för smärtan.Jag ringer berättar läget och dom frågar " har hon verkligen så ont?"
(VA?! asså nej vi skoja ju bara kul skämt va ringa ambulansen och säga att en har ont.)
efter många om och men kom dom iallafall och hon håller på att bli bättre!
Varför berättar jag detta?
Jo , för alla gånger jag har berättar att jag har ADD så har jag blivit fråga satt " neeeeej så är det inte" men det är väl klart dom inte tror det för dom hära andledningarna
- Jag är väldigt snälla mot lärarna sitter mest tyst ( Men egentligen sitter jag och drömmer om nått helt annat)
- Jag kommer alltid i tid ( det är en bra egenskap och det är ju för att jag har struktur)
- Jag är väldigt pratsam ( Men saningen är att jag mår pyskist dåligt när jag inte får allas uppmärksamhet)
- Jag undviker dom jag inte trvis med ( men vi stor bråkar det är bara därför)
Här har ni några tex att få sin diagnos är hemsk men att bli fråga satt nått man inte ens vet själv va det är skulle jag beskriva som plågeri
Nu eller aldrig
Min värsta mardröm var att min add skulle komma ut att folk skulle veta.
Men jag var trött på att bli dum förklarad.sa till min mentor
Snälla brätta om min diagnos jag är redo nu!
Han berätta, Men ingen skratta ,ingen kom med nån komentar och ingen såg mig på nått annorlunda sätt. Det ända skillnaden var att mina klass kamrater hjälper mig mer än gärna med min problem. Dom lova att dom inte skulle berätta för nån. JAG ÄLSKAR MIN KLASS!!!! efteråt kände jag mig så tom, jag ville gråta men jag ville även skrika av glädje. Det var så skönt som en yxa i ryggraden som försvan POFF sa det.
Var kommer dessa huvudspöken ifrån? vad ska dom vara bra för?
Ibland inbillar jag mig att det finns en ängel på min axel och en djävul som sitter på den andra. Alla år har jag lyssnat på djävulen som säger DU DUGER INTE , JÄVLA ADHDBARN , BANTA TJOCKIS osv!! MEN VA FAN HÖRRNI VARKEN HJÄRNSPÖKERNA ELLER DJÄVULEN betalar ingen hyra att få bo i era huvuden. Och inga pengar i världen är att ha dom där för dom äter verkligen en inne ifrån!
Kärlek till dig
Men jag var trött på att bli dum förklarad.sa till min mentor
Snälla brätta om min diagnos jag är redo nu!
Han berätta, Men ingen skratta ,ingen kom med nån komentar och ingen såg mig på nått annorlunda sätt. Det ända skillnaden var att mina klass kamrater hjälper mig mer än gärna med min problem. Dom lova att dom inte skulle berätta för nån. JAG ÄLSKAR MIN KLASS!!!! efteråt kände jag mig så tom, jag ville gråta men jag ville även skrika av glädje. Det var så skönt som en yxa i ryggraden som försvan POFF sa det.
Var kommer dessa huvudspöken ifrån? vad ska dom vara bra för?
Ibland inbillar jag mig att det finns en ängel på min axel och en djävul som sitter på den andra. Alla år har jag lyssnat på djävulen som säger DU DUGER INTE , JÄVLA ADHDBARN , BANTA TJOCKIS osv!! MEN VA FAN HÖRRNI VARKEN HJÄRNSPÖKERNA ELLER DJÄVULEN betalar ingen hyra att få bo i era huvuden. Och inga pengar i världen är att ha dom där för dom äter verkligen en inne ifrån!
Kärlek till dig
lugn dag för lugn
Hade två lektioner idag och båda såg vi på film!
GUUUUD vad jag hatar sitta rakt upp och ner och se på film!!!
Det lixsom kilar i benen!!! myror i brallan haha jag har aaaaallltid inte tyckte om film. Jag unviker film kvällar.Om jag får på film kväll måste det vara folk som känner mig och vet att jag pratar mer än va jag är tyst och att jag vrider och vänder på mig. Men när jag är hemma och ska se hollywood fruar. går jag var 5 minut till köket hämntar vatten och allt va jag kommer på . Helt galet ;)
Kram mina vänner ta hand om er!
GUUUUD vad jag hatar sitta rakt upp och ner och se på film!!!
Det lixsom kilar i benen!!! myror i brallan haha jag har aaaaallltid inte tyckte om film. Jag unviker film kvällar.Om jag får på film kväll måste det vara folk som känner mig och vet att jag pratar mer än va jag är tyst och att jag vrider och vänder på mig. Men när jag är hemma och ska se hollywood fruar. går jag var 5 minut till köket hämntar vatten och allt va jag kommer på . Helt galet ;)
Kram mina vänner ta hand om er!
Tågolycka
En kille som stod nära dom i min omgivning. Varför gråter jag inte När morfar dog jag var som ett tomt hål?? som att jag inte kan hantera sorgern
Tomhet
Har ni känt att ni gråter och gråter sen är det bara tomt inom er? Innan jag åt min medicin så visste jag inte ens att denna tomhet existerade, Antigen var jag uppöver örona glad eller skit förbanand. Jag hade inget mellan läge, Sen när jag började äta min medicin .. så kunde jag gråta och efter så fundreade jag på om hjärtat hade åkt på utlands resa?? så kände jag ingenting! fruktansvärd kännsla tyckte jag just då, man måste antingen vara glad eller inte?? men jag var varken eller. Jag kan inte beskriva den kännslan men det är så fruktansvärd den kännslan när man inte är van, nu efter ett år börjar jag vänja mig med den!
Känner ni igen er?
Har ni några tips till mig?
Känner ni igen er?
Har ni några tips till mig?
Hej!
JAG ÄR PRECIS SOM DU , FAST PÅ MITT SÄTT!
Jag är ser ut som vilken tjej som helst och jag är som vilken tjej som helst! Jag går mitt andra år
på gymnasiet. Mina stora intressen är teater,kläder,träna och jag har drömmar . Min allra värsta tid var min grundskoletid.
skulle inte gå tillbaka dit för alla pengar i världen! 1- 3 klass var jag en av grabbarna , jag älskade sporta,cyklade jämnt och jag var en jäkel på handboll! Sen vart jag den där tjejen som satt på sidan av eller ljög för mamma att jag hade ont i magen eller nått liknade för att slippa gå till skolan. Jag ville ju så hemskt gärna vara med,Men jag fick för mig att jag passade inte in. Jag satt där i ett hörn ofta och drömde mig bort oftast att jag var en skådespelare,vacker,älskad osv, Men jag drömde mycket om att bli en av dom coola tjejerna, Jag ville ju så gärna vara en av dom! I 5;an fick jag diagnosen Dyslexi, Jag fick träffa massa härliga människor genom det,Men deras problem hade jag inga så stora problem med? Varför hjälper inte deras hjälpmedel mig? Är jag så dum i huvudet?, I 9;an blev jag den här tjejen som sa ja till allt och alla .
Jag var med dom som kunde vara med mig i skolan,Men om jag frågade skulle vi göra nått utanför skolan, Fick jag aldrig ett NEJ men inte heller JA utan fick mera svaret ” ah men jag kan höra av mig senare” men det gjorde dom aldrig. Ett av mina ärr i själen var det var en tjej som jag frågade om jag kunde få vara med henne på marknaden. Hon sa ”Ja, Men jag hör av mig när jag är på stan” det gick en timme , två timmar sen tröttna jag på att vänta så jag åkte ner på stan så kunde jag vänta där. Då ser jag den där tjejen på gatan hon ser mig och jag ser henne. Hon kolla bort och låtsades inte se mig. Jag sprang hem och grät som aldrig förr. Ända sen den dagen undrar jag och frågar mig ännu idag VAR DET INTE LÄTTARE ATT BARA SÄGA NEJ?
Jag gick ur 9;an med ett leende på läpparna. Skulle börja första ring, Min nya chans,chans att få massa kompisar en chans att BLI POPULÄR!
Men okej hur är en populär tjej då ? JO! Snygg,Elak,Bitchig. ALLT jag inte är ska jag bli.
Jag fick sällan beröm för saker jag gjorde och det var väl klart om man bara gjorde misslyckanden på gång ,på gång,på gång så känner man sig väldigt misslyckande hela jag. Jag blev klassen rebell jag var på lärarnas kontor och stor bråka med många av mina klass kamrater. Jag var så desperat efter bekräftelse så jag kunde till och med offra allt. Jag bråka med hela min familj ,kunde inte ens bo hemma. I min linje ingår dans, va kul tänker många, EN MARDRÖM FÖR MIG! Jag fick mycket skäll för att jag ganska ofta stannande upp och kolla mig i spegeln, ni vet fixa till tröjan fixa till håret. Låter det fjortis ? Kanske men det var mitt sätt att kunna hantera alla steg som kom på samma gång! Jag behövde känna att jag kände igen nånting. Jag skolka från dansen, jag vägrade sätta min fot där.
Efter mycket skrik och bråk. Pratade min mamma med BUP , Jag skulle kryssa i nått papper och 29/30 kryssade jag i. Vi åkte till BUP , Vi gick in i på läkarens kontor och han var tyst ett bra tag. Och sen sa han det verkar som att du har ADHD utan det hyperaktiva så ADD. Jag hade tränat på att hålla min känslor inom mig 6 år. Jag klarade mig hela vägen hem,Sen bröt jag ihop på sängen jag grät oavbrutet i flera timmar. Nu kommer mina kompisar lämna mig dom kommer inte vilja vara med mig. Dom ända jag visste med ADHD var mobbade. Jag kände mig mobbad så dom på grundskolan hade rätt?Hur säger man till folk ”Men du förresten jag har ADD ,Du vet ADHD utan hyperaktiva,Som dom där mobbade har” Fanns det på till och med på papper att jag var mobbad?
Vist låter det löjligt? Men det här var min tankar och rädslor.
Jag grät flera , flera ,flera nätter i rad efter jag fick veta. Jag fick höra av människor i min omgivning ” Var glad för att du inte har cancer”. Klart jag är glad för det, Men det var inte det jag behövde höra just då.
Jag behövde nån som så sa från sitt hjärta ”jag förstår , Jag förstår precis”.
Min special lärare skulle ta ledigt för personliga skäl. Men jag fick en tillfällig lärare , Jag har svårt för förändringar. Men efter nån vecka så lita jag så mycket på henne så allt flög ur mig. Jag berättade inte för henne för att jag tvingade ,utan för att jag ville. Hon titta på och sa ” jag förstår precis va du menar”.Vi pratade nästan hela matte timmarna. Men vi fick alltid nånting gjort, att prata med henne gav mig kraft att plugga hemma. Jag behövde dom där pratstunderna med henne.
Hon stod väldigt mycket på min sida. Kämpade för mig fast jag inte bad henne och det bästa av allt HON TRODDE PÅ MIG, Jag behövde bara vara mig själv och hon bara fanns där. Hon glömmer jag aldrig och kommer inte ta bort kontakten med henne.
Genom min ADD har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv, Jag vet idag vilka som är mina vänner.
Jag ser mig inte som ett ADD barn eller ett dyslexibarn utan jag är Jag och jag måste göra på mitt sätt och det är varken bättre eller sämre en nån annans!
Jag hoppas att ni kände att denna text gav er nånting,Det finns så mycket jag vill berätta, Men min text är nog redan förlång! Glöm inte att ni är fantastiska PRECIS SOM DU ÄR!
Lev väl och ta ingen skit!
Kul att just du kolla in!
hejsan!
JAg är en helt vanlig tjej som har valt att vara anonym men vi får se om det ändrar sig med tiden!
Jag är 17 år , är med mina kompisar,tränar .. Men jag kämpar med mig själv varje dag, Man kan även säga att lär känna mig själv. Jag har en liten grad av dyslex, Jag har Add, Jag är även deprimerad.. Men nu börjar det ordna sig ,jag äter mina medicener nu är det mitt arbete kvar för att jag ska bli den personen jag vill ! Ni får så hemskt gärna ställa frågor eller vad som helst. Här får ni självklart vara anonyma!
Kram
Ps; ska försöka få nån som kan hjälpa mig med att göra en blogg design
JAg är en helt vanlig tjej som har valt att vara anonym men vi får se om det ändrar sig med tiden!
Jag är 17 år , är med mina kompisar,tränar .. Men jag kämpar med mig själv varje dag, Man kan även säga att lär känna mig själv. Jag har en liten grad av dyslex, Jag har Add, Jag är även deprimerad.. Men nu börjar det ordna sig ,jag äter mina medicener nu är det mitt arbete kvar för att jag ska bli den personen jag vill ! Ni får så hemskt gärna ställa frågor eller vad som helst. Här får ni självklart vara anonyma!
Kram
Ps; ska försöka få nån som kan hjälpa mig med att göra en blogg design
